Tvingande lagar innebär att de innehåller regler som måste följas och som inte kan avtalas bort. I denna artikel finns exempel på hur avtal och villkor som tas fram i olika sammanhang aldrig kan göras gällande framför lagstiftningen inom det område avtalet upprättats, t.ex. arbetsrätt, bygg- eller boendelagstiftning.
*Denna artikel är översiktlig och syftar främst till att försöka klargöra och ge exempel på hur avtal förhåller sig till den tvingande lagstiftningen. Artikeln är inte juridiskt granskad och ska därför inte betraktas som en fullständig tolkning av aktuella lagar och regler inom de områden som tas upp.
Avtal lyder under lagen
Ett avtal ingås mellan olika parter och skrivs under av dessa. Exempel är anställningsavtal, uppdragsavtal, hyresavtal, entreprenadavtal mm.
Även om avtal ingås frivilligt mellan parterna styrs villkoren ofta av lagar och regler, t.ex. plan- och bygglagen, arbetslagstiftning, bostadslagstiftning och föreningslastiftningen.
Anställningsavtal vs. lagen
Ingen arbetsgivare eller beställare, kan med hjälp av ett anställningsavtal eller entreprenadkontrakt avtala om något som strider mot tvingande lastiftning. Om någon ändå har gjort det befriar det varken dem själva eller den de skrivit avtalet med från ansvar enligt gällande lagstiftning. Det kan vara straffbart att bryta mot tvingande lagstiftning även om det finns ett avtal som anger något annat än lagen.
Kollektivavtal vs. lagen
Kollektivavtalet undertecknas av arbetsgivare och arbtetagarenas parter på arbetsmarkanden, t.ex. Byggföretagen och Byggnads. Kolletivavtalet är noga processat och ska följa arbetslagstiftningen.
Kollektivavtalet tas fram under avtalsrörelsen som är förhandlingsprocess mellan arbetsmarkandens parter och reglerar arbetstider, löner, semestrar, utbildning mm . DEt måset följa lagar och regler, är framtaget av personer med myckt god kunskpa på området och kan nog därför betraktas som ett förtydligande med regler som beskriver hur de tvingande arbetsrättsliga reglerna ska tillämpas inom en bransch, t.ex. bygg- och anläggningsbranschen.
Entreprenadkontrakt vs. lagen
Ett entrepreandavtal reglerar vad som ska göra, när, hur samt hur mycket det ska kosta. Ett entreprenadkontrakt brukar hänvisa till regler som ska gälla, t.ex. branschens standaradavtal eller om AMA eller andra branschstandarer ska gälla.
Om ett avtal är utformat så att detta inte går att uppfylla – utan att bryta mot gällande lagstiftning, t.ex. arbetsmiljölagen eller regler om arbetsförhållanden, t.ex. arbetstid – är avtalet ändå fortsatt giltigt som avtal (mellan de parter som undertecknat det) men ett sådant avtal befriar inte någon av avtalsparterna från rättsligt ansvar om tvingande lagar inte följs.
Plan- och bygglagen, PBL
Plan- och bygglagen reglerar bland annat användning av mark för bygg- och anläggning samt bevarande av natur- och kulturvärden. Boverket är den myndighet som med stöd av PBL och annan bostadslagstiftning utfärdar föreskrifter för byggandet.
Arbetsmiljölagen
Arbetsmiljölagstiftningen är exempel på tvingande lagstiftning – som inte kan avtalas bort. Den som bryter mot arbetsmiljölagen kan få ett straff utdömt, böter eller fängelse. Polis- och åklagarmyndigheterna har hand om brott mot Arbestmiljölagen
Branschstandarder
I byggbranschen finns det också gott om frivilliga regler, branschstandarder och administrativa föreeksrifter (byggbranschens standardavtal). Dessa behöver inte följas om de inte framgår av t.ex. entreprenadkontraktet, att de ska gälla för ett specifikt projekt.
Om det står inskrivet i ett kontrakt att t.ex. AMA ska gälla för vissa utföranden och entreprenören – eller dennes underentreprenörer – inte följt AMA kan entreprenören ställas inför en civilrättslig process om ansvar (särskilt om det uppstått kvalitetsbrister till följd av dennes arbeten). Däremot är det inte straffbart – som vid tvingande lagstiftning – att inte följa en branschstandard. Avtalsbrott hanteras civilrättsligt.
Föreningsstadgar vs. lagen
Ett annat exempel lagar som är framtagna för att skydda enskilda och enskildas intressen är föreningslagstiftning. En förening, t.ex. en bostadsrättsförening, ska ha stadgar som bland annat beskriver föreningens ändamål, syfte, styrelsens ansvar och uppdrag, rättigheter och skyldigheter för såväl styrelse som för de enskilda medlemmarna. Stadgarna fastställs av medlemmarna vid föreningsstämma.
Även om samtliga medlemmar i en förening godkänt stadgarna står stadgarna aldrig över lagen. Det innebär att inte ens enhälligt beslutade föreningsstadgar kan befria föreningens styrelse eller enskilda medlemmar från de skyldigheter och ansvar som står i bostadsrättslagen eller lagen om ekonomiska föreningar. Stadgarna kan inte heller frånta någon medlem dennes lagstadgade rättigheter eller ge någon, t ex styrelsen andra mandat eller befogenheter än de som tas upp i – och begränsas av – lagstiftningen.
Hyreskontrakt vs. lagen
Ett hyreskontrakt och villkoren i dessa måste följa lagen. En hyresvärd får t.ex. inte hitta på egna villkor de inte har stöd i lagen. En hyresvärd har också lagstadgade skyligheter gentemot sina hyresgäster. Däremot kan det vara svårt att hindra en privat hyresvärd från att välja nya hyresgäster efter sina egna kriterier.
Hyresnämnden är den instans som har hand om tvister avseende förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst och sådant som regleras i bostadsrättslagen.
