Taktäckningsmaterialet fyller såväl en estetiskt som en skyddande funktion. Vid val av taktäckning tas hänsyn till taklutning, underlagstaket samt egenvikt.
Vanliga taktäckningsmaterial är tegel- och betongpannor samt plåt. Det förekommer även fibercementplattor, papp, syntetiska dukar och skifferplattor som taktäckningsmaterial.
Takets lutning kan vara avgörande för vilka taktäckningsmaterial som kan användas.
Tegelpannor
Tegelpannor tillverkas som traditionellt strängpressade eller formpressade, gul- eller rödbrända. Pannorna är en- eller tvåkupiga och kan fås i olika utföranden.
Betongpannor
Betongpannor är ofta tvåkupiga men gjuts även i andra former och finns i flera kulörer. Variationsmöjligheterna beträffande färg och form är relativt stora i jämförelse med tegel.
Plåttak
Plåttak av rostfritt eller förzinkat stål samt aluminium är vanligt förekommande och finns som korrugerad eller slät med varierande kulör och form.
Bly kan förekomma som takplåt i befintlig bebyggelse men är idag förbjudet att använda vid nyproduktion. Koppar används idag främst vid restaurering av äldre byggnader t ex kyrkor.
Fler taktäckningsmaterial
- Fibercementplattor, som är efterföljare till eternit, är lätta att lägga, har låg egenvikt och finns i olika utförande och kulör, bl a tegelrött vågformad och som skifferliknade plattor
- Papptäckning består av papp i flera skikt eller mineralfiber med ett skyddande skikt, ofta av asfalt eller granulat bestående av sand eller krossat stenmaterial.
- På flacka tak används ibland syntetiska dukar eller gummi istället för papp. Skarvarna limmas eller vulkaniseras.
- Skifferplattor läggs i tre skift och spikas på reglar så att tredje skiftet överlappar första skiftets övre kant.
- Plastdukar, plastskivor eller korrugerad plast som väderskydd i bl a oisolerade utrymmen, t ex uterum.
Vid takläggning finns många specialprodukter att tillgå, t ex specialpannor och monteringstillbehör, som skall underlätta arbetet.
