Med markvatten avses dagvatten respektive grundvatten. Dagvattnet är regn och smältvatten som övergår från ytvatten till sjunkvatten innan det tar sig ner till grundvattennivån. Hur lång tid detta tar är beroende av jordens vattenhållande egenskaper.
Dagvatten
I bebyggda områden tas regn- och smältvatten omhand genom att det leds bort från byggnaderna och ner i s k dagvattenledningar. För att hindra att dagvattnet skadar byggnader avleds det via takavvattningssystemet, t ex stuprännor och -rör, ner i mark. man det från huskroppen.
Grundvatten
Grundvattennivån är djup där marken normalt alltid innehåller vatten. Faktorer som påverkar grundvattennivån i ett område är t.ex. högt eller lågt läge i terrängen, vilken genomsläpplighet jorden har på platsen, om det finns berg, grusåsar, sjöar eller vattendrag i närheten. Grundvattennivån förändras också under de olika årstiderna och efter mängden nederbörd. Grundvattennivån kan stiga t ex vid kraftigt, ihållande regn. Om grundvattnet stiger kraftigt kan det starkt påverka jordens bärförmåga
I jordar med stor kapillärsugning är risken stor att markfukt sugs uppåt ur jorden och in i byggnadsdelar. Även betong kan ha viss kapillära krafter.
Om dräneringen runt och under huset är väl genomförd och rent dräneringsmaterial fritt från silt och småpartiklar använts erhålls ett effektivt skydd mot kapillär fukt.
Tjäle
Tjäle uppstår när markvattnet fryser och ersätts av vatten som sugs upp underifrån. Då fryser även detta vatten och ersätts i sin tur av ytterligare vatten underifrån.
Tjällyftning kan uppstå när det småningom bildas en allt tjockare isskorpa i marken, en s.k. islins, som kan pressa upp både jord och byggnader.
På våren när tjälen försvinner tinar vattnet både underifrån och uppifrån i isskorpan. Vattnet ovanifrån har ingenstans att ta vägen eftersom det finns is under. Det leder till ett vattenöverskott vilket försvagar jorden och dess bärighet. Detta fenom kallas tjällossning.
Tjällyftning och tjällossning kan orsaka stora skador framförallt på våra vägar. Eftersom de flesta hus är uppvärmda värms även marken under huset upp är risken för tjäle under huset inte så stor. Dock kan tjäle uppstå i marken intill huset vilket skulle kunna förorsaka sättningar om bärigheten i jorden försvagas.
Hur tjälfarlig är jorden?
Alla jordar är inte lika ”tjälfarliga”. Grovkorniga jordar är t ex inte tjälfarliga eftersom vattnet lätt rinner igenom dessa.
Finkorniga jordar är däremot tjälfarliga, eftersom de både kan suga upp vatten samt hålla dagvatten och på sås sätt förhindra att det rinner ner ur marken. Allra svårast ur tjälsynpunkt är silt.
Det finns i princip tre sätt att undvika problemen relaterade till tjäle:
- Man kan bygga på icke tjälfarlig mark (grovkorniga jordar)
- Man kan hålla tjälen borta genom att tillföra värme under grunden.
- Man kan grundlägga på frostfritt djup, d.v.s. så djupt att tjälen inte når ner under grunden.
Vid behov kombineras man de två sistnämnda sätten när man bygger på tjälfarlig mark.
Frostfritt djup
Det frostfria djupet är ett beräknat mått på hur djupt tjälen kan tränga ner i snöfri vintermark. De geografiska kurvorna för olika tjäldjup följer i stort samma linjer som de olika odlingszonerna.
Sverige har dock grovt indelats i två frostzoner. Zon 1 är norr om en linje från Gävle till Strömstad. Därunder finns zon 2. Längst i norr är tjäldjupet 2,5 meter, längst i söder 1,1.
Dränering
Dränering innebär att man lägger ett genomsläppligt grus- och stenmaterial eller leca runt husgrunden. Grundmurarna kan behandlas eller förses med någon form av fuktmembran som ytterligare skyddar mot fuktinträngning.
Dräneringsrör ner runt husmuren används för att samla upp och leda bort dagvattnet från huskroppen. Marklutning bort från huset bidrar till att leda bort ytvattnet och är därför en förutsättning för att effektivt kunna skydda byggnaden mot fukt.
Relaterat:
.
