Berg- och jordarter

Bergarter

Bergarter bildas av ett eller flera mineraler, t ex kvarts, fältspat, glimmer.

Ett mineral kan beskrivas:

  • som en fast, oorganisk substans som bildats naturligt
  • samt genom sin kemiska sammansättningen och
    kristallstruktur.

Bergart består av mineraler och kan delas in   grupper:

  • magmabergarter (eruptiva)  , t ex granit, lava
  • sedimentära, t ex sandsten, lerskiffer, kalksten
  • metamorfa (omvandlade bergarter) , t ex marmor, gnejs

Jordar

Jordens fasta fas består huvudsakligen av mineral- och lerpartiklar men kan också innehålla organiskt material.

  • Det organiska materialet består huvudsakligen av förmultnade växtrester.
  • Hålrummen i mellan partiklarna i jorden är fyllda med vatten och/eller porgas. I jord ovanför grundvattenytan består porgasen normalt av luft.
  • Mineralkornen består främst av kiselföreningar som kvarts, fältspat, glimmer, hornblände, klorit, pyroxen., men också av olika salter och metallföreningar (karbonater och sulfider).
  • Lermaterial har partiklarna < 2 μm

Mineraljordar

Mineraljordar som används i bygg- och anläggningsbranschen bildas genom att berget bryts ner genom vittring eller erosion. Dessa delas in i två huvudgrupper.

  • Sedimentära jordar kallas de jordar som har en jämnstor homogen kornstorlek.
  • Moränjordar däremot kan innehålla de mest skilda kornstorlekar – från sten och klippblock ner till det allra finaste material.

Morän är Sveriges vanligaste jordart och täcker ungefär 75 procent av landets yta. Morän bildades när inlandsisen rörde sig och löst material och bitar av berggrunden följde med.

Humusjordar

Det finns en annan grupp också som kallas humusjordar. Dessa är torv, dy och gyttja, som består av organiskt material och är inte lämpade att bygga direkt på. Däremot kan matjord med organiskt innehåll användas för plantering, park- och trädgårdsarbeten.

Sedimentära jordar

Vid bygg-och anläggningsarbeten används sedimentära jordmaterial för grundläggning, vägbyggnad, makadam och ballast.

Materialsammansättning, kornstorleksfördelning och renhet garanteras av leverantörer som krossar, sortera och vid behov tvättar materialet för att kunna säljas och användas för olika ändamål.

De sedimentära jordarna indelad efter kornstorlek:
  • Lera: kornstorlek upp till 0, 002 mm.
  • Silt: kornstorlek mellan 0,002 och 0,06 mm.
  • Sand: kornstorlek mellan 0,06 och 2 mm.
  • Grus: kornstorlek mellan 2 och 60 mm.
  • Sten: kornstorlek mellan 60 och 600 mm.
  • Block: kornstorlek över 600 mm.

Jordarters egenskaper

Jordarter indelade efter egenskaper:
  • Finsand: Lera och silt är tjälfarliga och kapillärsugande, har mindre bärighet och är mer sättningsbenägna.
  • Mellansand: Sand och alla grövre kornstorlekar är inte tjälfarliga.
  • Grovsand: Grus och grövre block är kapillärbrytande, har stor bärighet och är mindre sättningsbenägna.
Faktorer som påverkar jordens egenskaper, bl a:
  • Kornstorlek
  • Vatteninnehåll

Jordegenskaperna anges och mäts i storheter som t ex porositet, vattenkvot, vattenmättnadsgrad, densitet och tunghet.

Jordmaterialets geotekniska egenskaper, t ex hållfasthet, påverkas av materialsammansättningen, kornstorlekar samt hur stor andel som utgörs av fast massa, porvatten respektive porgas.

Exempel – påverkan på jordens och markens förutsättningar:

  • Urlakning av porvattnets medför en minskning i salthalt och infiltration kan tillföra nya ämnen i jorden/marken.
  • Vissa former av lermineral sväller kraftigt vid avlastning och vattenuppsugning. Ras kan av denna orsak inträffa i bl.a. vägskärningar, tunnlar och bergrum.
  • Vittring kan medföra frigörande av tidigare bundna joner och kemiska förändringar.

Geotekniska undersökningar

Borrning utförs för att kontrollera hur jordlagren ser ut och bedöma om det går att bygga något ovan samt bestämma grundläggningsmetod och eventuellt behov av markförstärkning.

Provkärnorna studeras och testats med avseende på deformationsegenskaper och permeabilitet (vattengenomsläpplighet). Andra undersökningar kan utföras i syfte att fastställa kornstorlekar eller förekomst av föroreningar.

Material för bygg- och anläggning

Vid bygg-och anläggningsarbeten, t ex grundläggning, vägbyggnad, makadam och ballast, där man vill ha en relativt jämn kornstorlek används antingen sedimentära jordmaterial eller krossat bergmaterial.

Materialsammansättning.: Kornstorleksfördelning och renhet garanteras av leverantörer som krossar, sortera och vid behov tvättar materialet för att kunna säljas och användas för olika ändamål.

Naturgrus är sedimentärt material och har en rundad form på kornen. Naturgrus får sämre stabilitet i anläggningssammanhang och används därför sällan i materialskikt där det krävs hög bärighet och hållfasthet. De runda kornen glider lätt isär.

Bergkross har kantiga korn med skarpa kanter. Materiallager, t ex i vägunderbyggnad består av packad bergkross med hög hållfasthet. De kantiga kornen stabiliserar varandra när de packas ihop.

Humusjordar och matjord är torv, dy och gyttja, som består av organiskt material och är inte lämpade att bygga direkt på. Däremot kan matjord med organiskt innehåll användas för plantering, park- och trädgårdsarbeten.

Källor och länkar

Lista över bergarter (Wikipedia)
Moh´s hårdhetsskala illustrerad (PDF)
Lilla Grusskolan (Bösarps)

.