Enheten för kraft (hållfasthet)
Belastningen på en byggnadsdel anges i enheterna Newton (N), eller N/m² (för utbredd last).
Vid hållfasthetsberäkningar för byggnader blir krafterna ofta stora. Därför används ofta prefixet k (k = kilo = 1000) – framför enheten som i detta fall är Newton.
Exempel på laster med och utan prefix framför enheten Newton:
- 1000 N/m² = 1 kN/m²
- 3000 N/m² = 3 kN/m²
- 2570 N/m² = 2,57 kN/m²
- 250000 N/m² = 250 kN/m²
Kraftens verkningsriktning
Krafterna verkar vertikalt eller horisontellt mot en byggdel. Storleken beror på den totala vikten och gravitationen (tyngdlagen).
Om underlaget är sluttande påverkar även lutningen hur stor kraften blir på tak och stomme.
Exempel snölast:
- Är taket helt platt ligger snön kvar tills den smälter. Belastningen är då hög på taket.
- Taklutning och snölast:
- Om taket lutar minskar den rakt nedåtriktade kraften och därmed minskar också tyngden på takkonstruktionen..
- Ju brantare lutning desto risk/chans är det att snön istället rasar ner från taket.
Storheter vid lastberäkning (hållfasthet)
I beräkningsformler används storheterna:
- F (kraften, belastningen vid hållfasthetsberäkningar)
- m (massa =lastens vikt i kg)
- a (måttet på accelerationen*)
*accelerationen är den rörelse och hastighetsökning som teoretiskt skulle ha uppstått vid fritt fall, dvs om inga motkrafter funnits i form av mark, grundläggning och stomme, för att hejda fallet och ta upp tyngden (massan).
Beräkningsformel – punktlast*
F = m·a
- F = kraften (Newton, N)
- m =massan (kg)
- a = accelerationen (m/s²) – för rakt nedåtriktad last/kraft är a samma som gravitationen (g), dvs knappt 10 m/s²
*Denna formel kan används för punktlastberäkning mot platta underlag, dvs där kraften verkar rakt nedåt.
