Källare byggs på en bottenplatta utifrån samma principer som platta på mark. Skillnaden är att plattan ligger längre under markytan. Källarväggarna och grundplattan samverkar med byggnadens bärande konstruktion.
Källarväggar och andra anslutningar som ligger under marknivå måste anpassas för att klara jordtryck och markfukt.
Det är viktigt att det blir tätt i anslutningar och fogar. För souterränghus gäller att de delar av husets ytterväggar och anslutningar som ligger under mark skall byggnadstekniskt utföras som källarkonstruktioner.
Källarens konstruktion
Källare grundläggs som platta på mark och kompletteras med:
- Invändiga ytskikt
- Källarytterväggar
- Ev mellanväggar, pelare
- Utvändig värmeisolering
- Kapillärbrytande skikt
- Dränering
- Ev. markduk
- Ev. plintar, pålar
Källarväggarna gjuts med betong på plats alternativt muras med murblock alternativt byggs av armerade betong- eller lättbetongelement. Eftersom trycket mot en källarvägg är störst längst ned vid bottenplattan bör man också ge extra stöd för väggen just där, t ex genom en klack på bottenplattan.
Källarytterväggar armeras med hänsyn till jordtrycket som ökar ju djupare under jord väggen befinner sig. Fyller man upp marken ända upp blir jordtrycket därför maximalt.
Betong- och lättbetongelement är förarmerade medan man i murade väggar får lägga in armering i fogarna. Murade väggar måste även stöttas med hjälp av de tvärsgående innerväggarna i källaren eller av pelare för att kunna stå emot jordtrycket.
Isolering och kapillärbrytning
Behov av isolering av källare beror på vilken temperatur källaren skall ha samt vilken isoleringsförmåga ytterväggarna i källaren har.
Om källaren skall vara uppvärmd och ha samma temperatur som övriga rum i huset bör källarytterväggarna ha lika bra isoleringsförmåga (U-värde) som övriga ytterväggar och tak. Jorden utanför källarväggen bidrar till värmeisolering av källaren.
Grundplattan till källarplanet behöver inte lika mycket värmeisolering som en platta på mark eftersom marken bidrar till att isolera plattan.
Källarväggar bör alltid isoleras på utsidan. Den utvändiga isoleringen kan avslutas i marknivå eller fortsätta upp längs hela väggen. Ovan mark måste isoleringsskiktet skyddas mot skador.
Invändig isolering av källarväggar bör endast göras på delar som ligger ovan mark eller m h a ett regelverk reglar utan direktkontakt med källarytterväggen.
Kapillärbrytande skikt
Markskivor eller särskilda grundmursskivor av profilerad plast används som kapillärbrytande skikt utanpå väggen.
En profilerade fuktskyddsmatta, typ platon, bildar en luftspalt som bryter kapillärsuget från grunden samt medger att eventuellt inträngande fukt kan rinna ut.
Tilläggsisolering av källarväggar
Tilläggsisolering bör göras utvändigt. Läs mer: Om tilläggsisolering
Ytskikt på källarväggar
Källarytterväggarna bör inte beklädas invändigt med täta skikt som hindrar fukt att ventileras bort från väggen. Alla invändiga byggnadsmaterial i källarkonstruktioner och ytskikt bör vara fukttåliga. Om man inte kan undvika att använda trämaterial invändigt, t ex reglar eller panel, kan 5 10 cm mineralull mellan yttervägg och trä minska risken för fuktskador.
Fuktproblem i källare
Fuktproblem i källare kan bero på att dagvattnet inte leds bort ordentligt ifrån källarväggar och bottenplatta eller på att markfukt kapillärt stiger upp i grundkonstruktionen.
Fuktkänsligt, organiskt byggmaterial bör undvikas i anslutning till byggdelar som står i kontakt med marken.
