Platta på mark är en vanlig grundläggningsform för framförallt småhus och lämpar sig bl.a. på sandig, tjälfri mark.
Platta på mark består av armerad platsgjuten betong som samverkar med övriga delar i byggnaden bärande stomme. Tyngden från tak och byggnadsstomme fördelas nedåt via betongplattan ner till undergrunden.
Innan plattan kan gjutas skall grunden förberetts med dränering och rör i mark. Plattan kan gjutas när armering och ingjutningsgods lagts på plats. Värmerör och värmegolv är exempel på installationer som kan gjutas in i grundplattan.
De olika skikten i platta på mark är – uppifrån och ner:
- Invändigt ytskikt (golvbeläggning)
- Fuktspärr
- Armerad betong, platta, sulor
- Värmeisolering
- Kapillärbrytande skikt
- Ev markduk
- Dränering
- Ev grundförstärkning, plintar,pålar
Belastningen på plattan är som störst där t ex bärande väggar, pelare och skorstensstockar står. I dessa punkter kan en betongplatta behöva förstärkning.
Ofta räcker det att gjuta en relativt tunn grundplatta, ca 10 cm, som förstärks runt om i kanterna, s k kantförstärkning.
- En s.k. förstyvning görs under de delar som skall ta upp laster.
- Plattan gjuts tjockare i dessa punkter och särskild armering läggs.
Om marken som plattan ligger på har dålig bärighet och ingen pålning utförts gjuts en tjockare bottenplatta som kan fördela lasten från överbyggnaden över hela plattans yta. Denna konstruktion benämns styv konstruktion och kräver förutom ökad mängd armering även att kantbalk och platta gjuts ihop.
Anslutningar
Anslutningar mellan betongplatta och anslutande icke-bärande delar utförs med ett särskilt glidskikt i skarven mellan byggdelarna. Detta är för att förhindra att rörelser, t.ex. till följd av torkning av materialet, orsakar sprickor eller andra skador.
