I västerländsk arkitekturhistoria förekommer flera epoker med sin specifika arkitektur och byggnadsstilar.
I en serie artiklar beskrivs kortfattat några viktiga arkitektur- och byggnadshistoriska epoker och influenser – från antiken och fram till nutid.
Antiken (700 f.kr – 476 e.kr.)
I Grekland utvecklades den västerländska arkitekturens grunder. I den grekiska kulturen hade varje stad hade en s k akropolis som ofta fungerade som både ett centrum och en försvarsanläggning för stadens invånare.
Den grekiska arkitekturen kännetecknas bl a av rader av bärande kolonner.
Parthenon i Aten är ett exempel på den grekiska arkitekturen under antiken.
Den romerska arkitekturen under antiken kombinerade det grekiska arkitekturens kolonner tillsammans med egna lösningar såsom kupoler och rundbågar.
Det var framförallt nyttoarkitektur som utvecklades inom romarriket under antiken.
Vägar och akvedukter samt byggande med gjutna konstruktioner klädda med stenskivor är exempel på den romerska arkitekturen under antiken.
Den gjutna och stenbeklädda akvedukten i Pont du Gard ca 50 f.Kr är typiskt för den romerska nyttoarkitekturen.
Medeltiden (476 e.kr. – 1400-talet)
Arkitekturen i väst präglades under medeltiden av kristendomens spridning och romarrikets fall.
Den bysantinska arkitekturen uppstod då ur den nya kristna kulturen, För att möta det stora antalet pilgrimer byggdes nya större kyrkor. Folkvandringar och handelsresande bidrog samtidigt till spridning av olika byggnadsstilar.
Vikingarnas plundrande som hade varit ett problem ute Europa upphörde under mitten av 1000-talet. Då först kunde kulturen väst återhämta sig och även en del av den romerska antikens arkitektoniska utformning. Denna stil kallades den romanska arkitekturen och varade från ca 500 – slutet av 1100-talet.
Gotisk arkitektur är en annan medeltida stil som uppstod i Frankrike på 1100-talet och som sedan spreds till resten av Europa fram till början av 1400-talet . Gotiska katedraler fortsatte dock att byggas långt in på 1500-talet
Den gotiska stilen kännetecknas av stora glasytor, smala spiror, spetsbågar, kryssribbvalv och skelettartade stenstrukturer.
