Den västerländska arkitekturens utveckling präglade under medeltiden av bl.a. kristendomens utbredning.
Under 1400-talet var det den inflytelserika adeln som började sätt sin prägel på byggnadernas arkitektoniska utformning.
Denna artikel är del 2 i en artikel serie om västerländsk arkitektur- och byggnadshistoria.
Renässansen (1400-talet – 1580-talet)
Renässansens arkitektur härstammar från 1400-talets Italien och de inflytelserika adelsfamiljer som var renässansen uppdragsgivare och byggherrar.
Renässansstilen bygger på den antika romerska arkitekturen men har en större regelbundenhet.
Barocken (1580-talet – 1700-talet)
Barockstilen kännetecknas av pampighet och dramatiska effekter.
Barockstilen härstammar från den franska monarkin och användes också i franska aristokraters privata bostäder, stadsvåningar och palats med utsmyckning med exotiska motiv, växtornament samt abstrakta och asymmetriska former.
Rokokon (ca 1715 – ca 1775)
Rokokon härstammar också från Frankrikes aristokrater som dekorerade sina hus i en ny stil.
Rokokostilen spreds bland annat till Tyskland där stilen influerade mer storskaligt byggande.
Nyantiken (ca 1750 – ca 1830)
Nyantiken (Nyklassicismen) kom i slutet av 1700-talet som en strävan var att återgå till de antika romerska och grekiska stilarna.
Husen fick enklare utformning och fönstren flyttades ut till fasadlivet för att få n mer ljus.
