Den västerländska arkitekturens utveckling präglade under medeltiden av bl.a. kristendomens utbredning. Senare kom adeln att alltmer sätta sin prägel på byggnadernas arkitektoniska utformning.
Under industrialismen utvecklades konstruktionerna och användning av nya material i byggandet.
Denna artikel ingår i en serie artiklar om västerländsk arkitektur- och byggnadshistoria.
Industrialismen (1830 – slutet av 1800-talet)
Under 1830-talet fanns en politisk oro Europa och den medeltida arkitektur fick nytt inflytande inom det europeiska byggandet. Nystilarna kallas de många olika arkitektur- och byggnadsstilar som kom under industrialismen.
Ingenjörsarkitekturen
Under industrialismen utvecklades bland annat Ingenjörsarkitekturen och flera byggmaterial fick nya användningsområden inom byggandet.
Tegel som tidigare främst varit ett konstruktions- och stommaterial började användas för utsmyckning och färgsättning av byggnader.
Sten var ännu ett dominerande materialet i bärande stommar men i England började man under 1700-talet utveckla bärande konstruktioner av gjutjärn.
Järn- och stålbalkar hade använts sedan 1100 f.kr. men först under 1800-talet uppfanns en metod att framställa större mängder stål billigt. Vid slutet på 1800-talet började hus med stålskelett att byggas.
- Fasaderna kunde bestå av stora icke-bärande glaspartier monterade järnkonstruktionen.
- Vanligast var dock att gjutjärnskonstruktionerna användes i konstruktioner bakom stenhusens fasader.
Gjutjärn fick en stor användning konstruktion av perrongtak på järnvägsstationer. Dessa takkonstruktioner kan spänna över stora ytor.
