Tegel har används som byggmaterial i Sverige sedan medeltiden. Den äldsta bevarade tegelbyggnaden idag anses vara Gumlösa kyrka från 1191.
Byggnadstekniken med tegel användes till en början vid byggande av kyrkor och slott. Teglet tillverkades då på plats i direkt anslutning till byggarbetsplatsen.
När byggandet av kloster upphörde försvann en del av den inhemska tillverkning av tegel men mindre lokala ofta godsägda bruk fanns kvar. Under 1600 -1700-talet importerades tegel från bl.a. Nederländerna och Danmark.
Under 1800-talets början var tegelbruken som fanns kvar i Sverige främst för att tillgodose godsägarnas eget behov och tillverkningen begränsad. Anledning till detta var bl.a. att det då inte fanns någon annan inhemsk marknad för tegel.
En mer utbredd användning av tegel uppstod under 1940-talet då tegelrör började användas i syfte att leda bort och kanalisera överskottsvatten i marken, s.k. täckdikning.
Till en början skedde täckdikning med tegelrör i södra Sverige. Den större marknaden fanns dock i städerna och så småningom användes metoden i hela landet.
Marknaden för tegelrör medförde att lokala godsägda små tegelbruk kunde utvecklas till tegelbruk som kunde förse den växande marknaden, under industrialiseringen och den arkitektoniska utvecklingen av städerna, med tegelprodukter även ovan mark såsom mursten, fasadsten och taktegel.
Fortsättning: Tegelbranschens historia – del 2
KÄLLOR:
- Tegelbruk (Riksantikvarieämbetet och Sveriges Tegelindustriförening)
- Wikipedia
Läs mer:
Murningsbranschens historia bevarad
Industrialismen och ingenjörsarkitekturen
Mur- och Putsföretagen
Sponsrar Byggipedia
