Byggkeramikens historia
Att bränna lera till keramik har man kunnat sedan 10 000 år, det började i Kina och i mellanöstern med kärl för t ex spannmål, olja, vin.
Så småningom framställdes också plattor för golv av grovt formade och torkade lerklumpar. Leran fick mycket bättre hållfasthet när den brändes. Så småningom utvecklades det keramiska material som idag kalla keramiska plattor dvs kakel och klinker.
Materialegenskaper och kvalitet
Keramiska plattor finns i en mängd olika typer, kvaliteter, format, färger, ytstruktur och användningsområden. Materialet är också hållbart och beständigt över lång tid. Om det vittnar mängder av gamla, historiska byggnadsverk med keramik över hela världen.
Alhambra, Spanien. Foto: Stig Lodén
Det finns en indelning av byggkeramik olika produktgrupper efter egenskaper och användningsområden plattorna har. Olika lerkvaliteter och tillverkningsmetoder ger plattor med skilda förutsättningar.
Den egenskap som främst påverkar den keramiska plattan egenskaper är porositet. Värdet mäts som vattenabsorptionen i procent av produktens vikt.
Följande samband gäller för kakel eller klinkerplattans kvaltet:
- Låg vattenabsorption => låg porositet och hög hållfasthet, frostsäkerhet etc.
- Hög vattenabsorption => hög porositet och låg hållfasthet, frostsäkerhet etc.
Produktgrupper inom keramiska plattor
Indelning av keramiska plattor i produktgrupper, definitioner och krav på egenskaper som mått- och ytkvalité, fysikaliska egenskaper etc. framgår av gällande svensk/europeisk standard. En svensk version av denna finns översatt av Byggkeramikrådet.
Keramiska plattor delas in i 13 olika grupper
Standarden innehåller 13 olika grupper. Tillverkningsmetod (formningsmetod) samt vattenabsorption i procent avgör vilken grupp produkten hamnar i.
Det finns huvudsakligen två formningsmetoder:
- Torrpressning som är den i särklass vanligaste går ut på att ett relativt torrt lerpulver pressas till plattor högt tryck och bränns.
- Strängpressning innebär att plastisk lermassa pressas genom munstycken före bränning.
Nedan tas de fyra vanligaste produkterna upp.
Kakelplattor
Torrpressade, glaserade plattor. Används på väggar, men bara inomhus i vårt bistra klimat, de är inte frostbeständiga. Men i t.ex. Portugal ser man dem ofta på husfasader.
Klinkerplattor
Glaserade eller oglaserade plattor, finns i en mängd olika format. Klinkerplattor för golv har ofta en glaserad yta som kan vara mer eller mindre sträv, anpassad för gångtrafik.
- Klinker används på väggar och golv, inom- och utomhus.
- Klinkerplattor med vattenabsorption under 0,5 % är i princip frostbeständiga.
- Glasering innebär att en man låter en glasmassa flyta ut över plattornas yta. Vid bränningen förvandlas den till glas som kan vara blankt eller matt och oftast färgat.
”Granitkeramik”
En stor grupp klinkerplattor kallas i Sverige ”Granitkeramik”. De har inget med granit att göra utan är sintrat stengods, keramik som närmar sig porslinskvalitet med bl a följande egenskaper:
- Vattenabsorption är ofta långt under 0,5 %.
- Hög hållfasthet,
Denna plattkvalitet utgör en stor, och växande del av världens tillverkning av keramiska plattor och är vanliga på stora golv i köpcenter, flygterminaler samt som fasadbeklädnad t ex i ventilerade ytterväggskonstruktioner.
På engelska heter granitkeramik ”porcelain tiles”.
Mosaikplattor
Mosaik är små plattor av keramik eller glas. Den används mest på väggar, men även på golv t.ex. i privata våtutrymmen.
- Format från ca 10 x 10 mm upp till 100 x 100 mm.
- Levereras och monteras sammanhängande i ark ca 300 x 300 mm.
- Arken hålls ihop av nät av nylon eller liknande på baksidan.
Mosaik som sammanhålls med papper (kartong) ska inte användas i våtutrymmen eller utomhus.
Källor och länkar
Kakel och klinker – Byggkeramik (artikel av Stig Lodén)
Byggkeramikråder, BKR
Byggkeramikhandboken, BKH
Keramik och byggkeramik (Byggkeramikhandboken, avsnitt 2)
Byggkeramik (Byggipedia)
